Stryktvättsbergen har en förmåga att alltid växa och aldrig ta slut. Strykning har heller aldrig varit min stora favoritsysselsättning, så det har väl en del med saken att göra...
Men det har blivit en viss skillnad sen vi flyttat ut på landet. Jag har kommit på att det är riktigt mysigt och avstressande att stryka framför kaminen. Det blir riktigt varmt och mysigt samtidigt som man gör lite nytta och ett av alla måsten försvinner. Emellanåt får man göra små pauser och lägga på mera ved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar